Detta material är endast tillgängligt för vårdpersonal
och du kan komma att omdirigeras.


Är du vårdpersonal?
Detta material är endast tillgängligt för vårdpersonal.
Du kommer nu att skickas vidare till vår startsida.
The following content is restricted for consumers only.
You will be redirected.

Starta upp patient på sondnäring

CHECKLISTA FÖR ATT GE SONDNÄRING

Innan administreringen av sondmatningen kan det ibland vara bra att ha en checklista för att ge sondnäring.


LADDA NER CHECKLISTA FÖR ATT GE SONDNÄRING


UPPFÖLJNING AV PATIENTEN


Vikt
Det mest betydelsefulla måttet vid uppföljning av sondnäring är kroppsvikt. Kraftig viktnedgång ökar risken för undernäring som är en allvarlig komplikation med risk för ökad dödlighet. Om patientens vikt förändras kan det bero på att hon/han får i sig fel mängd sondnäring och/eller vätska, eller att patienten behöver en annan typ av sondnäring. Dietisten kan då göra en näringsberäkning av patientens behov och ge en ny ordination för att balansera vikten. Patienter som själva har möjlighet uppmuntras att väga sig själva en gång per vecka.


Intolerans mot sondnäring
De vanligaste tecknen på intolerans mot sondnäring är gaser, diarré eller förstoppning. Några patienter får även kräkningar, reflux eller svullen mage som kan kopplas till reaktioner mot sondnäringen. Ibland kan det hjälpa att byta till en annan typ av sondnäring, men intoleransen kan även ha andra orsaker. Diarré kan till exempel bero på att tarmen inte är van vid sondnäring eller att näringen tillförs för fort. Om sondnäringen är för kall kan detta också ge obehag. Oftast får den som försörjer sig endast på sondnäring en mindre mängd avföring, vilket inte behöver tyda påförstoppning. I de fall patienten har obehag ska de vanliga råden vid förstoppning efterföljas, så som ökat vätskeintag och/eller katrinplommonjuice. Det är viktigt att patienten kontaktar sjukvården när han/hon upplever symtom från mag-tarmkanalen.


LADDA NER CHECKLISTA FÖR INTOLERANSER


Intag av vätska
De flesta sondnäringar innehåller 80 till 85 procent vatten och därför behövs endast en mindre mängd vatten tillföras för att möta vätskebehovet. Lösningar som är mer energitäta kan däremot innehålla så lite som 60 procent vatten. Normalt brukar man rekommendera 20 till 30 milliliter vätska per kilo kroppsvikt och dag, eller cirka 1,5 till 2 liter vätska. Ibland kan man behöva ge extra vätska i sonden för att täcka vätskebehovet.

EXEMPEL PÅ UTRÄKNING AV VÄTSKEBEHOV


Vätskebehov: 2000 ml
Sondnäringintag: 2200 ml
Vätskeinnehåll sondnäring: 80 procent
2200 ml sondnäring x 0.8 = 1760 ml vatten i sondnäringen
Ytterligare vätskebehov 2000 ml - 1760 ml = 240 ml vatten

Patientinformation innan hemgång

När en patient ska återgå till att klara sig själv hemma efter att ha börjat med sondnäring, är det mycket viktigt att hon/han har blivit väl informerad av vården. Det är viktigt att veta hur hygienen ska skötas, sondnäringen förvaras, när vårdgivaren ska kontaktas och hur en sondmatning går till. Visa patienten och eventuella anhöriga hur man går till väga för att ge sondnäring. Låt sedan patienten och/eller anhöriga själva öva på att ge för att de ska känna sig trygga och ha en möjlighet att fråga vid eventuella kunskapsluckor. Lämna gärna skriftlig information som de kan följa med steg för steg-instruktioner för en matning, patientinformation finns att ladda ner här


Ladda ner patientinformation


VANLIGA KOMPLIKATIONER

Komplikationer vid sondnäring kan orsakas av ämnesomsättningsproblem, mekaniska komplikationer och besvär från mag-tarmkanalen.


Ämnesomsättningskomplikationer:

  • Rubbad vätske- och saltbalans. Vid ökad förlust av natrium, som vid vissa njursjukdomar eller diarré, är risken förhöjd.
  • Förhöjt blodsocker vid diabetes. Diabetiker kan behöva en typ av fiberinnehållande sondnäring som innehåller mindre kolhydrater och mer omättade fetter.
  • Näringsrubbningar. Förekommer vid behandling under lång tid, månader till år. Den vanligaste orsaken är att patienter inte kan tillföras tillräcklig mängd sondnäring på grund av symtom från mag-tarmkanalen. En annan orsak är att patientens energi- och näringsbehov underskattats.
  •  


    Mekaniska komplikationer:

  • Sonden hamnar ur läge. Fäst sonden noga för att minska risken.
  • Stopp i sond eller PEG. Spola alltid sonden med vatten före och efter sondmatning. Kontrollera att läkemedel som administreras genom sonden är beredda på rätt sätt.
  • Sondnäring hamnar i luftstrupen. Risken för att maginnehåll hamnar i luftstrupen är störst hos sängbundna och medvetandesänkta patienter som inte kan svälja. Detta kan förebyggas genom att tillföra sondnäringen i tunntarmen hos patienter vars magsäck inte fungerar normalt, genom att höja huvudändan på sängen samt noga följa de patienter som har störst risk.

     


    Komplikationer mag-tarmkanalen:

  • Besvär från munhåla och svalg. De patienter som kan äta och dricka vid sidan om sonden brukar ha mindre besvär. God munhygien spelar stor roll för att förebygga denna relativt vanliga komplikation.
  • Illamående och kräkningar. Ofta går det att komma tillrätta med detta genom att minska på hastigheten för tillförsel av sondnäring, med 25-50 ml/tim och därefter successivt öka hastigheten igen. Ibland kan behandling med läkemedel krävas.
  • Uppblåsthet och buksmärta. Dessa symtom är relativt vanliga hos patienter i början av behandlingen. Upptrappning enligt schema samt en långsam tillförsel av sondmat kan förebygga denna komplikation. Ihållande problem kan vara en indikation för byte till en annan typ av sondnäring.
  • Diarré. Om sondmaten ges för kall, för varm, eller för fort kan det utlösa diarré. Läkemedel som patienten har kan också ge diarré, vanligt är att antibiotika orsakar lös avföring. Det kan även vara ett tecken på intolerans och patienten kan behöva byta till en annan typ av sondnäring.
  • Bakterier i sondnäringen. Det är enkelt för bakterier att växa till i den näringsrika sondnäringen. Se till att följa rutiner för hygien för att förebygga matförgiftning som kan ge diarré och kräkningar.
  •  



    Källa: www.läkemedelsboken.se


    LÄKEMEDEL I SONDEN

    Sonden är mycket tunn och det kan lätt bli stopp. Därför är det viktigt att både vårdgivare och patient är väl informerade kring vilka läkemedel som går att administrera via sonden. Läkemedlen bör om möjligt vara i flytande form eller vattenlösliga tabletter, men vissa tabletter kan även krossas och slammas upp i vatten. För att undvika stopp bör sonden spolas med 20–50 ml vatten före och efter läkemedel ges. Om flera läkemedel ska tillföras, administrera ett i taget och spola sonden mellan varje läkemedel.

    VANLIGA FRÅGOR


    HUR VIKTIG ÄR MUNHYGIENEN?

    Det är mycket viktigt att vara noggrann med munhygienen, även om patienten inte äter. Saliven är viktig för munhälsan och då man inte stimulerar mun och svalg på samma sätt vid sondmatning minskar salivproduktionen. Detta kan leda till att slemhinnorna blir sköra vilket ökar risken för svampangrepp och karies. Förebygg genom att borsta tänder och tunga noga flera gånger varje dag med en extra mjuk tandborste och skölj munnen med kolsyrat vatten Förutsatt att patienten kan svälja kan det vara bra att använda ett salivstiumulerande preparat.

    VAD GÖR JAG OM PATIENTEN FÅR DIARRÉ?

    Om sondmatningen ges för fort kan det utlösa diarré. Ibland kan det då vara bra att övergå från bolusmatning till en mer kontinuerlig matning. Läkemedel som patienten tar kan också ge diarré. Vanligt är att antibiotika orsakar lös avföring. Det kan även vara ett tecken på intolerans och du kan behöva byta till en annan typ av sondnäring. Även för kall sondnäring kan i vissa fall kan orsaka diarré. Tänk på att det vid diarré kan finnas ett ökat vätskebehov då vätska förloras genom avföringen.

    PATIENTEN KLAGAR ÖVER MAGSMÄRTOR VID MATNING

    Det kan bero på att sondnäringen ges för snabbt. Minska hastigheten på tillförseln och låt måltiden ta minst en halvtimme vid tillförsel av större mängder sondnäring. Man kan också prova att dela upp näringen på fler tillfällen och ge en mindre mängd varje gång. Både för varm och för kall vätska kan orsaka smärta i magen. Smärtor kan även vara ett tecken på förstoppning.

    PATIENTEN MÅR ILLA OCH KRÄKS

    Ofta går det att komma tillrätta med illamående och kräkningar genom att minska på hastigheten för tillförsel av sondnäring, med 25-50 ml/tim och därefter successivt öka hastigheten igen. Ibland kan behandling med läkemedel krävas för att dämpa illamåendet.

    HUR HANTERAR JAG FÖRSTOPPNING?

    Oftast får den som försörjer dig endast på sondnäring en mindre mängd avföring. I de fall misstanke om förstoppning finns ska de vanliga råden vid förstoppning efterföljas med bland annat ökat vätskeintag och/eller katrinplommonjuice.

    KAN JAG GE LÄKEMEDEL VIA SONDEN?

    Läkemedlen bör, om möjligt, vara i flytande form eller vattenlösliga tabletter, men vissa tabletter kan även krossas och slammas upp i vatten. För att undvika stopp bör sonden spolas med 20-50 ml vatten före och efter läkemedel ges. Om flera läkemedel ska tillföras, administrera ett i taget och spola sonden mellan varje läkemedel.

    BYTE AV UTRUSTNING

    Droppaggregat och aggregat till pumpar rekommenderas att bytas varje dag. En sond kan användas under en längre period och tid för byte beror på vilket material sonden är gjord av och när funktionen försämras. Slangarna håller olika länge. Läs informationen som finns på förpackningen. Sprutor finns både för engångs- och flergångsbruk. De senare kan tvättas och återanvändas.

    ATT KLARA SONDMATNING HEMMA

    När patienten lämnar vårdinrättningen, kontrollera att hon/han har följande med sig hem för att klara av sondmatning på egen hand.

  • Sondnäring
  • Aggregat för gravitationsmatning eller pump
  • Sondsprutor att spola igenom sonden med
  • Droppställning
  • Eventuell nutritionspump
  • För nasogastrisk sond behövs även ett stetoskop och tejp för att fixera sonden mot kinden.
  •  

    PERSONLIG HYGIEN

    Med en nasogastrisk sond kan patienten duscha och bada. Med en gastrostomi eller jejunalsond går det bra att duscha men man bör vänta med att bada tills sårkanalen läkt.

    ÄTA OCH DRICKA SOM VANLIGT

    Det som avgör om patienten kan äta och dricka är om det finns ett medicinskt hinder att svälja eller inte. Själva sonden påverkar inte möjligheten att äta i de fall patienten har förmåga att tugga och svälja mat. En läkare kan avgöra om det är lämpligt att kombinera vanlig mat med sondnäring och en dietist kan beräkna hur mycket sondnäring som behövs om patienten samtidigt äter. Även om en patient inte kan svälja går det bra att tugga och sedan spotta ut mat om det är någon särskild smakupplevelse du vill ha. Att tugga mat är dessutom en bra förberedelse inför att så småningom börja äta. Det finns dock undantag. Många strokepatienter kan inte spotta ut och inte heller svälja sin egen saliv.

    För vårdpersonal

    LADDA NER CHECKLISTOR

     

    Patientinformation

    TILL DIG SOM FÅR SONDNÄRING

    När det är dags för patienten att på egen hand administrera sondnäringen dyker det säkert upp frågor och funderingar. Här finns svaren på några av de vanligaste


    Skriv ut och ge till patienten

    Ladda ner patientinformation