Detta material är endast tillgängligt för vårdpersonal
och du kan komma att omdirigeras.


Är du vårdpersonal?
Detta material är endast tillgängligt för vårdpersonal.
Du kommer nu att skickas vidare till vår startsida.
The following content is restricted for consumers only.
You will be redirected.

Om sondmatning

VAD ÄR SONDMATNING?

Sondmatning, s.k. enteral nutrition, innebär att man tillför näring och vätska direkt till magsäcken eller tunntarmen. Sondnäring är flytande näring och energi i balanserade mängder för att kroppen ska få precis det som den behöver varje dag. Den är komplett och innehåller makronutrienterna protein, kolhydrater och fett samt mikronutrienter som vitaminer och mineraler. Sondnäring kan vid behov ges till både barn och vuxna. Ibland får man det tillfälligt och målet är då att gå tillbaka till att äta vanlig mat. I andra situationer är det en mer permanent lösning för att få i sig näring. Hos vissa personer är sondnäring den enda näringstillförseln, medan andra kompletterar den vanliga maten med sondnäring. Patienter som bedöms kunna svälja utan risk bör, både för livskvalitetens och munhälsans skull, uppmuntras att äta.


Referens: www.vardhandboken.se


VARFÖR SONDMATNING?

Orsaker till varför en patient behöver sondnäring kan exempelvis vara svårigheter att svälja, minskad aptit, passagehinder i matstrupe, operationer eller medicinsk behandling. Med regelbunden uppföljning och utvärdering av behandlingen med sondnäring, främst via kroppsvikt, säkerställs patientens hälsa och livskvalitet på bästa sätt.


Genom att använda sondnäring vid rätt tillfällen kan undernäring undvikas, vilket är ett tillstånd när kroppen har brist på de byggstenar den behöver för god hälsa. Konsekvenserna kan bli allvarliga och innefattar till exempel svårläkta sår, infektioner, fallskador på grund av minskad muskelmassa och nedsatt psykisk hälsa. I Sverige förekommer undernäring framförallt hos äldre.


Socialstyrelsen rekommenderar därför att vårdpersonal ställer sig tre frågor i kontakt med äldre patienter:


  • Har patienten ofrivilligt tappat vikt?
  • Har patienten ätsvårigheter?
  • Är patienten underviktig?

  • Läs mer om undernäring hos socialstyrelsen


    OLIKA TYPER AV SONDER

    Sondnäring kan administreras på olika sätt och valet anpassas efter patientens behov.


    Nasogastrisk sond - Sonden passerar in i näsan, ner via halsen och esofagus till ventrikeln. Nasogastrisk sond är förstahandsvalet när sondnäring ska tillföras under en kortare period, cirka fyra till sex veckor.


    Gastrostomi - Sonden placeras genom en infart i bukväggen direkt till ventrikeln. Gastrostomi övervägs när behandling med sondnäring förväntas pågå under längre tid än sex veckor. Den medför ett större krav på hantering och hygien jämfört med en nasogastrisk sond. En fördel med gastrostomi är att man inte behöver ha sonden i ansiktet. Många upplever då att de ser mindre sjuka ut. Den allvarligaste biverkningen är läckage ut i bukhålan och risken för det är störst precis när stomin satts in.


    Vid gastrostomi används oftast PEG, som är en förkortning för Perkutan Endoskopisk Gastrostomi. Efter att en PEG har suttit i sex-åtta veckor och stomat läkt, kan den enkelt bytas ut mot en så kallad gastrostomiport eller "knapp" alternativt en gastrostomi med ballong som lätt kan bytas i hemmet.


    Jejunostomi - Sonden opereras in direkt i jejunum, som är mittensektion av tunntarmen. Detta alternativ används vid operation eller hinder i övre mag-tarmkanalen. Näringstillförseln sker då direkt till tunntarmen. Även här finns risk för läckage i bukhålan och kraven på god hygien är stora. PEG är ett vanligt alternativ också vid jejunostomi.



    http://www.vardhandboken.se/Texter/Nutrition-enteral/Administrationsvagar-skotselrad-och-omvardnad/

    TYPER AV SONDNÄRINGAR

    Det finns flera olika sorters sondnäring som kommer i olika typer av förpackningar. Vid valet av sondnäring ska patientens unika behov stå i centrum. Det finns en sondnäring för alla oavsett ålder, hälsotillstånd, diagnos eller särskilda behov som extra protein eller intoleranser.


    Standardsondnäringar

    Dessa är näringsmässigt kompletta och kan användas av patienter som har normalt eller förhöjt energi- och proteinbehov utan specifika behov/sjukdomar som kräver anpassade lösningar. Vissa har tillskott av någon ingrediens, som extra fibrer eller protein.


    Det finns också sondnäringar som innehåller riktiga råvaror såsom kyckling, persikopuré, ärtor, bönor och apelsinjuice för att efterlikna vanlig mat i så stor utsträckning som möjligt.


    Semi-elementala/peptidbaserade sondnäringar

    Precis som standardsondnäringar är dessa näringsmässigt kompletta. Peptidbaserade sondnäringar skiljer sig eftersom vissa av näringsämnena redan är spjälkade, det vill säga nedbrutna till sina mindre delar vilket gör näringen lättare att ta upp för patienter.


    Sjukdomsspecifika sondnäringar

    För vissa specifika behov eller sjukdomar finns särskilt utvecklade sondnäringar. Till exempel finns sondnäringar som kan användas till patienter med Chrons sjukdom, diabetes eller toleranssvårigheter.


    MATNINGSMETODER

    Det finns tre olika sätt att tillföra sondnäring.


    Kontinuerlig matning kallas det när näringen ges under den största tiden av dygnet, cirka 16 timmar till 20 timmar. Den resterande tiden, minst 4 timmar, bör mage och tarm få vila.


    Intermittent matning innebär att sondnäringen ges under 2 till 3 timmar för att sedan göra uppehåll.


    Bolusmatning kallas det när sondnäringen ges ungefär som vanliga måltider. 6 till 8 gånger per dygn ges sondnäring med en speciell spruta och varje matning bör ta 20 till 30 minuter, ungefär som en vanlig måltid.


    www.vardhandboken.se/Texter/Nutrition-enteral/Tillforsel-av-sondnaring

    Patientinformation

    TILL DIG SOM FÅR SONDNÄRING

    När det är dags för patienten att på egen hand administrera sondnäringen dyker det säkert upp frågor och funderingar. Här finns svaren på några av de vanligaste


    Skriv ut och ge till patienten

    Ladda ner patientinformation